snatalie

" Han log mot mig. På sitt eget speciella vis. Hans leende värmde upp mig inifrån. Jag kunde känna värmen sprida sig i kroppen och framför allt kunde jag känna lyckan. Han drog mig närmare, och hans hand var under min haka. Jag såg in i hans ögon och kände det där surret inom mig. Känslan av något som inte hör till denna planet. Känslan av något som vi nästan inte kan tro på. Han kysste mig, på vårt sätt. Han kysste mig och känslan som nu spred sig var bekant. Det pirrade, susade och sprakade ända ut i fingertopparna på mig. Som att åka en bergochdal-bana där backen ner aldrig tar slut. Sen såg han mig in i ögonen igen, och sa de tre små orden.
- Jag älskar dig "

Jag tror på kärlek.
I en värld fylld med hat.