snatalie

Hösten gör mig känslofylld. Och då menar jag så fylld att jag kan explodera. I mellanåt, sen så har jag stunder då jag känner mig tom. Och konstigt nog älskar jag dessa tomma stunder. Så länge de inte kommer för ofta. Jag kan ägna flera timmar åt att bara tänka. Rätt knasigt egentligen? Folk tror nog inte att jag är speciellt djup. För jag kan vara riktigt ytlig också. Det där är komplicerat. Just nu är jag i en sån fas, att bloggningen bara hade blivit tajkon om jag försökte. Jag känner mig stressad, utan anledning. Och jag vill bara "försvinna" in i mig själv. Helt underbart. Jag vet att det egentligen är en slags depression, men jag välkomnar den. Jag älskar att försvinna till en annan plats, i mig själv och i mina drömmar. Och inte för att jag mår dåligt på något sätt. Jag mår rätt bra, minus stressen.

Ja, det var väl det jag ville säga. Pussar :*