The fire in my heart.

Jag brinner inte för någonting. Vill ni veta hur hemskt det är? Från att ha varit en person med mål och drömmar, till att bli en person utan något utav det. Jag är van vid att känna den där elden brinna i mig. Känna att jag kan bara jag vill. Men just nu undrar jag, vad fan är det jag vill? Vart vill jag komma? För just nu vill jag bara ha trygghet, närhet. Slippa tänka, slippa vara.

Från början av mitt liv ville jag bli veterinär. Fast författare har alltid varit en konkurrerande dröm.

I mitt huvud.

Ja okej , jag mår fruktansvärt dåligt. Med jämna mellanrum. Jag klappar ihop så fullständigt att jag bokstavligen måste hålla ihop mig själv för att inte skrika i panik. Jag tappar lusten för att göra allt och jag gråter så fort jag inte koncentrerar mig på något.

Jag har inte råkat ut för något hemskt, och jag kanske inte "har rätt" att må dåligt, men nu gör jag det. Något så otroligt mycket också. Och jag känner mig pressad. Men varför jag har ångest är för att något händer i mig. Typ som puberteten all over? Och jag vet inte vad jag ska svara när folk frågar vad som är fel. För jag vet knappt upp och ner. Jag vill bara umgås med min familj i princip, för där kan jag bete mig som ett psykfall utan att dom tycker att jag är ett (?).

Jag har i alla fall kommit fram till att saker som får mig att må bättre är:

1. Prata i telefon
2. Bada
3. Dricka te
4. Äta mörk choklad
5. Promenera.
6. Vara med mina nära och kära.
7. Skita fullständigt i skolan och krav och allt vad det heter.
8. Gråta.
9. Inte tänka
10. Andas i en fyrkant ( Ni fattar nog... )
11. Planera hur mycket smink och kläder jag får för mina 7000.
12. Skriva önskelistor.
13. Kramas.
14. Sjunga.
15. ** ***
16. Bada igen.
17. Få massage (a)
18. Undvika att sova ensam
19. Gå upp när jag vaknar, även om det är klockan fem.
20. Sluta tänka framåt och bakåt.

Så nu ska jag ta en chokladbit, och gå över till Carro och slå henne i huvet. He. He.

Hår


Såhär såg mitt gamla, långa hår ut. Haha och om man får säga så, så älskar jag min hårfärg. Alltså inte den där mörka som blir där solen inte kommer åt. Utan där det är solblekt, guldigt och fint. Vill bara att det ska bli längre !


Jag kommer inte blunda.
Jag kommer inte låtsas att jag inte vet.
Tror du inte att jag märker?
Jag har försökt att inte förstå,
att inte låtsas om.
Men du gör mig faktiskt illa,
något jag aldrig trodde om dig.

Jag skiter ifall det är dom,
som gjort dig sådan.
Du kunde varit starkare.
Jag hade stått upp för dig,
så som du aldrig stod upp för mig.

Det känns skönt att veta,
men du vet aldrig.
För jag kommer fortsätta le,
fortsätta låtsas.


Komplex är sjukt onödigt


Ganska känt att alla har komplex för olika saker. Mitt största komplex var att jag blev röd i ansiktet väldigt lätt. Jag är det i princip hela tiden. Och det var som värst i högstadiet. Åttan var nog allra värst. Samma i början av gymnasiet. Jag hade typ en mask på mig. Alltså först grönt puder, (neutraliserar rött), sen två ton foundation och sen puder. Och varför gjorde jag mig det besväret..? För att jag hatar hur jag ser ut när jag blir röd?
Nej. För att varenda jävla människa ska hålla på att påpeka det. Och ni vet, till sist rinner bägaren över:

x : Vad röd du är!
Jag: Vad fet du är!
x: Ursäkta?
Jag: Du kan banta, vad fan kan jag göra? Och det är helt okej ifall någon påpekar mina "fel" och inte dina?

Riktigt så bitchig är inte lilla jag. Men allvarligt talat. Det är vad sådana människor förtjänar!

Och sen köpte jag hur som helst min mineralfoundation. Och då matchar det inte så snyggt med grönt puder under. Så jag slutade helt enkelt. Nu för tiden har jag väldigt lite smink på mig. Och min hy har blivit tusen gånger bättre!

Alltid dåligt att bry sig om vad andra tycker. Men det kanske är något att tänka på för er "påpekare" också. Fattar ni hur mycket skada ni gör? Tur att ni har mig, som är så stor och stark och klarar vad som helst! Hehe..

Tips för er som lätt blir röda:

1. Dream matte mousse foundation. Täcker rött sjukt bra. (Dock får man mer finnar av den..)
2. Grönt puder från Face. Grön concealer från wet n wild eller oriflame.
3. Självförtroende kurs? Sluta lyssna på idioter.
4. Skaffa en pojkvän som tycker du är lika fin vilket som, tomat, vitlök eller pepparkaka.
5. Byt bort efterblivna vänner som inte slutar påpeka.
6. Se positiva saker med att du rodnar:
 - Du framstår som en person med mycket känslor!
 - Ser fräscht ut med lite färg. Vaxdockor är ute. 
 - Gympaläraren tror att du anstränger dig till max och du får högre betyg.
7. Förstå att folk som ständigt påpekar saker och trycker ner dig, i själva verket är väldigt mycket sämre på alla sätt.

En hudfärg är bara en färg. Ett utseende är bara ett utseende. Utstrålning skiner igenom precis ALLT. Och personligheten är det viktigaste en människa har.


Please, be more than that.

Idag har jag lyssnat på "föreläsning" i några timmar. Det handlade om vilken linje man ska välja. Jag var bombsäker innan och är det fortfarande, naturnatur blir det för mig! Ändå sättet att bli veterinär på. Blir jag inte veterinär så kommer jag nog vilja bli dietist. Men jag ska faktiskt börja anstränga mig nu i skolan. Tror att jag faktiskt fick lite extra motivation.  Jag har redan råkat "sabba" betyget i matte A och i naturkunskap A, vg tyvärr.
Ska försöka bättra mig, jag tror att det finns betyg som fortfarande går att rädda!




Jag lovar jag mår bra.

Nu räcker bildbombningen. Dags för TACOS (L)

Jag tror på andar.


Jag tror på andar, spöken
eller vad ni nu än kallar det. Och jag skäms inte över det. Men ni ska veta folks reaktioner. Säger jag det i ett rum fullt med andra människor, så är det alltid några som börjar skratta. Jag har aldrig fattat det. Det finns de som ber till sina kor för att de är heliga. Det finns de som anser att man ska täcka hela kroppen och inte äta griskött. Men det är inte konstigt? 
Jag förstår inte hur min "tro" skulle kunna vara konstigare eller ologiskare än någon annan. Egentligen har det jag tror på funnits sen urminnes tider. Precis som allting annat. Inget är mer rätt än något annat. Allt är ett sett att hitta trygghet inifrån på. Jag vet om att människor fungerar på det sättet, vi tror på en fortsättning, för att det känns bättre att föreställa sig. Men jag tänker ändå fortsätta att tro på mitt sätt, för det mår jag bäst av.
Jag tror att det livet vi lever här, bara är en del av något mycket större. Jag tror att allting har en mening. Och jag tror att de starkaste band vi knyter här, varar för evigt.


Västtrafik suger!

Är det någon mer än jag, som är extremt trött på västtrafik? Annars kan ni få lite anledningar så att ni kan börja hålla med mig.

 - DE NYA BUSSKORTEN. "a big no-no!" Allvarligt talat, blev det inte sjukt mycket dyrare att åka buss helt plötsligt? Det blev det för mig i alla fall. Och som att den där "potten" spelar någon roll egentligen.

- TIDERNA. Bussarna håller aldrig sina tider. Och ibland kommer dom inte ens! Då får man stå och vänta i en halvtimma till, och så kommer man sent till skolan.

- CHAUFFÖRERNA. Inte alla, men många är väldigt griniga hela tiden.

- FÄRRE BUSSAR. Just nu går det färre bussar än förut också. Förr kunde jag åka hem från stallet ( i ryd ) och betala med skolkortet precis som vanligt. Idag var jag tvungen att ringa för att boka en "taxi" och då kostar det 30 kronor, istället för att åka gratis.

Någon som vet vad jag pratar om?

Spara pengar?

Jag har kommit på att jag verkligen måste spara mina pengar nu! För annars kommer jag inte ha någonting till sommaren. Och då kommer jag bli deprimerad. Om jag inte hittar ett sommarjobb då, men vad är oddsen liksom?

Är det någon som har ett bra tips på hur man inte ska shoppa slut sina pengar hela tiden?

Plastik - operationer, för?

Jag såg Kissies inlägg nyss, där hon har skrivit om detta. Men det var inte det som chockade mig, utan kommentarerna chockade mig. Det var huuur många som helst som var för plastikoperationer. Det trodde jag faktiskt inte. Jag stör mig inte på folk som operar sig, vissa har komplex och väldigt dåligt självförtroende. MEN, om någon ger dig en komplimang. "Gud vad du är snygg". Då säger dom egentligen - " Vad duktig din kirurg är". För visst är det så? Jag hade aldrig kunnat le och känna  - Fan va jag är snygg! Om jag visste att allt var fejk. Det är min åsikt, vad tycker ni?

Jenny, Anonym, whatever!

Jag tror inte på GI -metoden. JAG tror inte på den. Därför avråder jag folk, om du tror att morfin är fel för din vän kanske du avråder honom. Men han kanske ligger på sjukhus och läkaren säger att han behöver det. Okej, långsökt men förstår du vad jag försöker komma fram till? Det är OLIKA för OLIKA människor. Har man ett svagt hjärta, högt blodtryck och mycket fett så att säga i blodet, så tror jag inte att det kan vara bra att skippa frukt & grönt och slurpa i sig grädde. För man kalkar igen blodkärlen. GI- metoden är säkerligen den bästa metoden för att snabbt gå ner i vikt, men jag tror att det kan vara farligt för många personer.
 Det är min åsikt, och i mina öron låter det logiskt. Du kan anse något annat utan att hoppa på mig, speciellt att göra det anonymt. Men jag gissar att du inte är så gammal. Annars blir jag rädd. Jag menar, hur mogen är man om man kallar någon mongolid..?


Sen en liten grej, hjärnan behöver kolhydrater och INGENTING annat för att fungera! Den klarar sig inte alls bra utan kolhydrater. Googla det en gång ifall du tycker att jag är en opålitlig källa;)

Knark. Droger.

Det är sjukt. Så jäkla sjukt att jag mår illa över det.
Det är tusen gånger enklare att räkna upp de på min skola som inte har testat, i jämförelse med att räkna upp de som har testat.
Och helt ärligt tror jag inte att min skola är mycket värre än någon annan. Och det gör mig rädd.
Jag vet, och tror till 100% på mig själv. Jag skulle aldrig någonsin, medvetet testa en drog. Även om det "bara" är spice. Även om det inte ens kommer hända något. Aldrig.
De som testar är omogna, och väldigt, väldigt korkade. Människor som inte vet något om livet.
Visste ni att en knarkare väljer knarket före sin familj?
Det finns de som har mördat sina föräldrar, bara för pengars skull. Pengar till knark.
Jag har sett det gå utför för personer. Personer jag älskat. Jag har stått och sett på, sett allting bara försvinna. Vissa klarar att ta sig upp igen. Men det är en på miljonen, om ens det. Och vill ni veta vad det värsta är?
Det finns ingenting man kan göra.
Det finns ingenting man kan säga.
Det finns inga ord som träffar, för kroppen, hjärnan och alla känslor är bedövade. Berövade.
Man kan bara hoppas.
Det är synd att så många, är så korkade.
Kan man inte stå upp för sig själv. Så borde man ändå kunna stå upp för de man älskar. Alla borde klara av att säga nej, med tanke på hur illa man gör de som bryr sig.
Synd att så många människor saknar karaktär.

Jag menar inget personangrepp på någon. Utan jag måste bara få släppa ut lite. För jag är rädd. Jag är så jävla rädd. Jag är rädd för den värld jag lever i. Jag är rädd för att jag inte vet hur många underbara människor jag kommer förlora. Jag är rädd, för att det inte finns någonting annat att göra, än att se på.

Ett problem.

Ja nu har det uppstått ett problem.
Nattis är väldigt sugen, och har 5 euro i sin plånbok.
Frågan alltså:
Kan man handla för eurosar på ica?

SVAR:

Här kommer svar på frågorna, det blev inte så många, men hur som helst:

Vad ska du göra efter gymnasiet? 
Läsa vidare! Förhoppningsvis till veterinär.

tycker du inte att din stil är lite väl fjortis?
Nej, :)

Varför började du blogga?
Jossan tvingade mig! Haha nej. Jossan bloggade så hon fick mig att börja också. Sen har jag alltid älskat att skriva.

Varför valde du att gå Natur och vad vill du arbeta med i framtiden?
Jag har alltid velat bli veterinär, så natur är nog enda linjen för det.  

2. Vilka bloggar följer du (kändisbloggar!) :D
Hmm.. Olika beroende på humör!
Blondinbella - när man behöver peppas lite. 

Egoina - När man behöver ett skratt

Kissie - När man vill tappa verklighetsuppfattning och tro på att livet består av rosa fluff & shopping hela dagen
lång;)

Dessie & Paow - när man inte har något annat och göra, och behöver skratta lite!

Naztysbunny & Kenzas - När man behöver inspiration.

hur träffades du och din pojkvän?
Hehe.. :$. Sanningen att säga så är han min bästa väns ex. Och eftersom att hon nu har ett förhållande med hans kusin så bestämde vi oss för att fira nyår tillsammans förra vintern. Efter det började vi sms:a, och ja - sen blev det som det blev!

vad är din favoritmat?
Tacos, kycklingsallad, klyftisar med revbensspjäll och bearnaise sås! Ååh va hungrig jag är nu..

vilka är du mest med i din nya klass:)?
Isabel, Emelie och Ilnaz tror jag. Men sen pratar jag med de flesta varje dag:)

Bråkar aldrig du och din pojkvän?
Mjo, tyvärr. Vi har aldrig haft några stora gräl, sådana som får folk att göra slut och sådär. Aldrig<3
Men vi smågnabbas en del. Det beror nog på att vi är väldigt bra kompisar också, man brukar näbbas lite med sina vänner! ( Om ni ska skaffa pojkvän så se till att bli bra kompisar också, allt blir så mycket bättre. Minus gnabbet;) )

gillar du din kille ?
Självklart:) , jag älskar honom <3

vart bor du lilla gumman?
Vet du inte??:O Granne med min bästa vän Carro. Ja, hon som är min pojkväns ex. Jag bor i ett rött hus med vita knutar. Mitt i skogen. Typ.


Nu blir det:



Fråga massa nu, så svarar jag.

Avslutad!

Sprutan!

Jag har vaccinerat mig mot svininfluensan!  Det kändes verkligen ingenting. Jag visste knappt om när nålen var i!
Och det ska ta 24 timmar innan biverkningarna kommer, så jag går nästan och väntar. Haha.
Nej allvarligt talat tycker jag att hela allted är extremt uppblåst. Både sprutan och influensan. Man måste ta reda på fakta från forskare, och INTE från tidningar. Medias inkomster måste ha ökat extremt de senaste månaderna.
Jag tar sprutan mest för att jag inte vill smitta de personer som kan bli allvarligt sjuka av influensan. De personer som inte ens kan ta vaccinet på grund av sin egna sjukdom.
Så, tar ni den inte för eran egen skull så tänk på någon annan!

Snart kommer ett inlägg om outfiten!

Vänner. Bästisar.

Vänskap för mig:

* Borde inte vara mer komplicerat än ett förhållande. ( Kärleksförhållande alltså).
* Är extremt  viktigt, något man inte kan leva utan.
* Ska stärka en som person och utveckla en i livet.
* Ska lösa, lätta upp problem.
* Ska inte ha ett mått. Man kan ha 1 man kan ha tre.
* Är inte något som tar slut?

Jag förstår verkligen inte. Jag har haft många bästisar genom mitt liv. Och faktiskt, tro det eller ej, jag ser fortfarande min allra första bästis som en väldigt nära vän till mig. Om något hemskt skulle hända, så skulle jag kunna berätta det för henne. Även om vi pratar en gång var tredje månad. Hon är fortfarande en underbar människa och jag ångrar aldrig att jag blev bästis med henne, när jag var cirka 7 år?
Sen kommer det alltid finnas vänner man är tightare med än andra. Carro som jag bor granne med är lätt att träffa ofta. Sen finns det de vänner man inte har tid att träffa varje dag. Inte tid att ringa varje dag. Det har aldrig varit ett problem för mig tidigare. Den enda personen jag pratar med dagligen är min pojkvän. Vi sms:ar gratis och vi går på samma skola. Vi pluggar tillsammans osv. Sen är ett sådant förhållande inte samma sak som vänskap, enligt mig.

Hur som helst, jag kommer nog alltid se på dig som en bästa vän. Vi gick igenom hur mycket som helst tillsammans. Skratt, gråt och panikångest för alla prov. Och med skratt menar jag ligga på golvet under en lektion när läraren står och skäller och skratta tills man kvävs. Veta att man tänker samma sak, säga samma saker på samma gång.
Men jag är inte dum. Ska jag fortsätta få "osynliga pikar" trots att jag faktiskt försöker så tar jag inte det. Jag är ingen  soptunna man kan kasta skit i, that's it.
Väljer man att gå på olika gymnasien så är det en självklarhet att man inte blir lika tighta som man var. Man träffar nya kompisar också som man måste ha tid för.
T.ex Isabel och Emelie, vi har samma intressen och vi ser på saker på ett ganska likt sätt. Jag tycker att ni är helt underbara och ni får mig att må bra och ger mig energi.

Take this.

MhMh. Försök breaka min idé. Kolla här. ^
Jag har fått en röd prick på min tumnagel. Egentligen en brun. Och egentligen inne i nageln. Den är helt perfekt rund och jag har haft den sedan Spanien.
Know what this means? Jag blev kidnappat. Av Aliens! Jag brukar skoja om det, men nu har ni bevis! Dom har till och med märkt mig. För att, kunna ta tillbaka mig?

Suddig bild, sorry. Men visst ser ni den ändå? (HJÄLP?!)


Andas.

Jag blev inspirerad av Stina-Lees blogg. Jag kikade in på den nyss. Något jag gör väldigt sällan, tyvärr. Hon är så enormt duktig på att skriva. Och denna gången skrev hon om döden.
Det är ett ämne jag undviker så mycket jag bara kan. Jag pratar helst inte om det. Låtsas att det inte finns.

Förut hade jag en stark tro, på en fortsättning. "Om det inte finns någon fortsättning, så förstår jag inte meningen?" Men det är svårt att hålla kvar sin tro, när folk sliter och drar i den. Gömmer undan den. Punkterar den. Jag mår bra av att tro på att allt inte bara tar slut, tro på att det finns ett liv efter döden.

Jag har alltid varit så fruktansvärt rädd för att förlora någon jag älskar. Jag har alltid haft den tron, att jag inte kommer kunna gå vidare. Jag har svårt för minsta lilla förändringar i livet. Vill att alla traditioner ska vara som dom alltid har varit. Inget ska helst ändras. Men så fungerar inte livet, saker måste ändras för att utvecklas.
Fast ändå gråter jag ibland. Bara tanken på att förlora någon får mig att gråta. Ger mig en klump i bröstet, som inte släpper förän långt efter att gråten har slutat. Ångest, kallas det tydligen.

Känns så orättvist att man ska dö. Speciellt om man ska dö i ung ålder. Känns som att livet inte är ens eget, när det bara kan försvinna mitt framför ögonen på en. Jag har förlorat nära några gånger. Min morfar dog när jag var sex. Jag var fast besluten att se honom död. Så det fick jag. Något jag ångrar lite i efterhand. Han såg inte ut som sig själv, han var lila. Hans själ var inte kvar. Sen dog min gammelfarmor. På något sätt var det jobbigare. Självklart var jag ledsen för egen del. Men att se hur ont det gjorde i pappa var hemskt. Sen dog min kanin också. Töntigt att ta han som jämförelse kan tyckas. Men tillbringar man tre timmar varje dag med samma djur, så blir man fäst. Och det gjorde fruktansvärt ont att förlora honom. Men smärtan försvann. Nu är han ett vackert minne, som föralltid finns kvar hos mig.

Hur som helst så älskar jag min familj. Jag älskar min pojkvän. Jag älskar mina vänner. Jag älskar mitt liv. Man klagar mer  än man borde. För jag är egentligen lycklig såhär. Min familj, min släkt, mina vänner, min pojkvän är så himla underbara. Vet inte vad jag skulle göra utan er!


Nu ska jag lägga upp ett roligare inlägg. Detta blev alldeles för nedstämt. Jag är allt filosofisk när det behövs;).
Ja jag grät när jag läste Stina-Lees inlägg.


Och jag beundrar min starka bästis. Som kämpar varje dag.<3 

I'll learn how to play. Soon enough.



Pluggdag. Folk säger att jag är kass på att fatta ironi. Tro mig, det finns värre än jag
Har känt mig lycklig idag. Innifrån. Ni vet, sådär så att folk nästan blir irriterade på en? Hihi.
Fast nu börjar jag känna pressen igen. Varför har man krav på sig själv?


No way.


* Fult fult och återigen fult.
Ärren syns, och man blir aldrig av med dem. Operationerna kan gå snett!

* Fejkat. Jag hade känt mig som en riktig fejk. Som om jag ljög för alla som uppskattade mitt utseende. Eftersom att det inte är så man ser ut egentlgen.

*Jag har självkänsla. Inte världens bästa självfortroende, men jag skulle aldrig nedvärdera mig själv så. Vi duger som vi är, ingen är perfekt.

* Man blir bara mer och mer missnöjd. När man märker att man kan "förbättra" något, så fortsätter man och försöker ändra alla sina fel och brister. Vi har sett exempel på ett antal kändisar .

* Slöseri med pengar. Fatta hur mycket annat roligt man kan göra för pengarna istället för att spendera dem på att ändra sig själv . 

* Är man nu "ful" ska man vara väldigt lycklig om någon kan älska en ändåså. För då vet man att det finns viktigare saker än det som ögonen ser. Man ska inte försöka ändra sig och bli någon annan.

Några åsikter om detta?  Tycker ni att det är okej?
Jag stör mig egentligen inte på dom som opererar sig, jag menar barar att jag själv aldrig skulle göra det. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0 RSS 2.0 RSS 2.0